Ibland när jag går och lägger mig sent hinner jag med att lova mig själv att jag ska göra något mer eller mindre energikrävande dagen efter. Ofta blir löftet inte infriat då det oftast inte var en så god idé! Inatt när jag kom hem var tanken att jag skulle sätta mig vid datorn och skriva en text. Men istället lovade jag mig själv att OM jag vaknar upp igen så skriver jag texten då. För några dagar sen hade jag tänkt mer, NÄR jag vaknar upp.
I veckan vaknade vi upp till nyheten att Ivan Turina, målvakt i AIK och framför allt man, far, son, vän och kollega, hade avlidit i sömnen. För Ivan blev det självklara att vakna upp längre en garanti.
Ärligt talat så visste jag inte mycket om Ivan Turina innan hans bortgång. Han var en duktig målvakt i AIK, mer än så visste jag inte. Men när något sådant här händer en idrottsprofil så blir man berörd. För något år sen var det Stefan Liv, nu var det Ivan Turina.
Man får sig alltid en tankeställer när det händer. Man börjar inse att det självklara inte är en garanti. Man börjar känna tacksamhet över allt det självklara. Som att ha en familj. Som att ha vänner, ett jobb, tak över huvudet och att få äta sig mätt flera gånger om dagen. Som att vakna upp.
Samtidigt inser inser man att det kan hända någon i sin egen närhet, när som helst.
Igår kände jag framför allt en stor tacksamhet över att få vara med i ett fotbollslag, i en förening, i ett kompisgäng. Att det runt detta fotbollslag sluter upp människor gör mig än mer tacksam. Människor som sponsrar med pengar. Människor åker ut mitt i skogen och tittar på en match, en lördag när det är fint väder och det finns 1000 andra saker att göra. Människor som hjälper till utan att begära något tillbaka.
Det är inte orättvist att man har det så bra som man har det. Man borde bara känna mer tacksamhet lite oftare.
Tack!
// #6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar